Vad är optioner?

Här går vi in i detalj på Sveriges vanligaste instrument vid incitamentsprogram: optioner.

En option gör det möjligt för deltagarna att delta i framtida tillväxt.

Optioner innebär en rätt att kunna köpa aktier i ett företag i framtiden till ett pris som man kommit överens om i dag.

Generelt

I Sverige finns det två typer av optioner.

Personaloptioner: mottas utan kostnad, med inkomstbeskattning och arbetsgivaravgift på vinsten.
Teckningsoptioner; du måste betala ett pris för att delta; med kapitalbeskattning och inga arbetsgivaravgifter på vinsten.

Optioner har ofta en intjänandeperiod, liksom ett förfallodatum. Den anställda måste utnyttja optionen under tiden mellan intjänandedatumet och förfallodatumet. Optionen har också ett inlösenpris (strike på engelska), vilket är ett förutbestämt pris för vilket aktierna kan köpas. Det är vanligtvis ett villkor att den anställda arbetar kvar i företaget från det att optionen tilldelas fram till en intjänandetidpunkt (vesting date) för att ha tjänat in rätten till optionen. Detta innebär att deltagaren som regel inte kommer att förlora optionen om han/hon lämnar företaget därefter. Den anställda kan utöva denna rättighet från intjänandetidpunkten fram tills optionerna förfaller.

Hur fastställs inlösenpriset?

Optioner tilldelas ofta med avsikten att deltagaren ska gå med vinst förutsatt att aktiekursen stiger. Därför är det vanligast att tilldela optioner där inlösenpriset motsvarar marknadspriset vid tidpunkten för tilldelningen (helst volymvägt genomsnitt några dagar i förväg om företaget är noterat och har livlig handel). Det finns dock inga begränsningar för vad inlösenpriset ska vara. Om man tror att aktiekursen ska stiga väsentligt och vill att deltagaren ska ha något att sträva efter kan man lägga till lite – och då är det vanligt att ange en viss procentsats över marknadspriset. Här rekommenderar vi att inlösekursen anges från tidpunkt 0 och att inte ha ett inlösenpris som stiger något varje år efter tilldelning. Om man vill att den ska stiga med 5 procent per år fram till intjänandetidpunkten efter tre år kan man hellre ange en inlösenpris på 15,76 procent över marknadspriset direkt. Det underlättar för deltagarna att förstå vad som krävs för att uppnå en vinst, och det blir mer komplicerat att hantera systemet.

Hur lång är intjänandeperioden?

Här måste man tänka på företagets situation och vilka som ska erhålla optioner. Om företaget har fastställt en milstolpe om tre år kan intjänandeperioden för optionerna sättas till tre år från och med dagens datum. Detta innebär naturligtvis att optionernas inlåsningseffekt utnyttjas maximalt. Men de anställda kan anse att tre år är för lång tid tills något händer – är det något du vill ta hänsyn till?

Denna typ av bedömning slutar ofta med en uppdelad intjänandeperiod. Man ska inte glömma att optionsprogram ofta är avsedda som ett långsiktigt incitament, och därför ska man behålla den största moroten lite längre. Beroende på om det passar ditt företag och dina planer förordar vi en intjänandeperiod på tre år, men att kanske låta deltagarna ha delmål efter ett, två och tre år. Det kan vara 25 procent efter ett år, 25 procent efter två år och 50 procent efter tre år. Om företagets värde stiger under perioden kommer deltagaren att gå miste om den största andelen om personen i fråga slutar innan tre år har gått, men har ändå kunnat lösa in en delvinst innan dess. Om man tänker sig att tilldelning ska ske årligen kommer denna modell också att skapa aktivitet i planen.

Optionsinlösen?

Vid utnyttjande/inlösen är det vanligast att den anställda betalar inlösenpriset till företaget och får en aktie per inlöst option – oftast genom att företaget emitterar nya aktier (företaget kan också välja att använda aktier från eget innehav eller köpa aktier specifikt för detta ändamål). I vissa fall kan deltagarna också få en utbetalning från företaget där skillnaden mellan inlösenpriset och marknadspriset vid tidpunkten för inlösen (syntetisk avveckling) framgår. En sådan utbetalning kräver att marknadspriset kan fastställas relativt objektivt och därför fungerar det bäst i företag som har en likvid omsättningsmarknad (vanligtvis börsnoterade företag). I annat fall bör det i förväg avtalas om hur aktiens värde ska fastställas när tiden är inne.

Ange förfallodatum

Förfallodatum är något som används av flera skäl.

En orsak kan vara att säkerställa att företaget inte blir sittande med en oöversiktlig och onödigt stor andel optioner. I de fall där till exempel aktiekursen är lägre än inlösenpriset kommer optionerna inte att lösas in.
Man undviker då också att deltagare som har intjänade optioner och har lämnat företaget sitter med dessa optioner för evigt (man avtalar sig ofta ur sådant i optionsavtalet).
I de fall företaget tar med optionskostnader i räkenskaperna (främst om företaget redovisar enligt IFRS) kan ett sent förfallodatum medföra en högre redovisningskostnad.

Historik

Optioner har använts i minst 50 år. Det började som en möjlighet för företag att erbjuda utvalda ledande befattningshavare och styrelseledamöter aktieoptioner till det aktuella marknadspriset – utan att dessa behövde tas upp som inkomst i deklarationen, eftersom optionerna själva inte hade något värde. Det var förhållandevis sällsynt. Men på 90-talet satte många länder, däribland USA, ett tak för kontantbonusar. Optioner blev då ett populärt sätt att erbjuda nyckelpersoner extra ersättning, tack vare en stark tillväxt på börserna – och särskilt i teknikaktier. Snart var det inte bara ledningen som fick optioner, utan anställda på alla nivåer. Optioner hade blivit ett verktyg för att skapa konkurrensfördelar vid rekrytering och för att kunna behålla nyckelpersoner – särskilt unga talanger som inte hade något emot att chansa på framtida stora vinster snarare än en extra bonus på lönechecken. Detta gav också en extra fördel för nystartade företag med grundare byxfickor, vilka på så sätt skulle kunna behålla sin likviditet och spara pengar genom att ge ut fler och fler optioner – utan att transaktionerna behöver redovisas som en kostnad.

Skatt på optioner i Sverige

Under 2019 använde mer än hälften av de företag som är noterade på Stockholmsbörsen incitamentsprogram som en del av sitt ersättningspaket. Optioner (tecknings- och personaloptioner) är det mest populära instrumentet och cirka hälften av programmen är optionsprogram.

Summary

Fördelar med optioner:

Ingen beskattning för deltagaren innan optionen utnyttjas
Inga arbetsgivaravgifter före eventuella vinster på optionerna (för teckningsoptioner krävs inga arbetsgivaravgifter)
Ingen faktisk utspädning för aktieägarna om inte företagets värde ökar under perioden (givet att inlösenpriset motsvarar marknadspriset vid tidpunkten för tilldelningen)
Inlåsningseffekt på nyckelpersoner och upplevt värde då aktiekursen går upp och förblir stabil.
Högre ”retentioneffekt” än vid stamaktier då deltagarna kommer att få fler optioner (på grund av lägre kostnad och utspädning per instrument)
Optioner är inget annat än ett avtal innan de omvandlas till en faktisk aktie. Detta gör hanteringen administrationsmässigt effektiv. Man behöver ingen struktur för aktiekonton etc. innan optionerna blir till faktiska aktier (observera dock att personaloptioner har redovisningshantering enligt IFRS).

Nackdelar med optioner:

Vinster på personaloptionen lönebeskattas och dessutom är företaget skyldigt att betala arbetsgivaravgifter på detta.
Ingen direkt risk kan betraktas som negativt för företaget (för teckningsoptioner måste man betala en premie).
Låg inlåsningseffekt och upplevt värde om aktiekursen sjunker över tid (detta förstärks vid teckningsoptioner där det betalas en premie).